Vi famlar vanligtvis efter orden nar de betyder som mest. Samtidigt finns det formuleringar som traderats i sekler pro att ge trost och presentera forstaelse i dodens bevaka. De inneha formedlats kungen ark med sorgkant eller som telegram, och skrivs kungen nytt som kommentarer kungen sociala medier. Men vad betyder de i sjalva verket? Ar det bast att vara hederlig eller att luta sig kontra konventionen? Idehistorikern Johan Fredrikzon tecknar kondoleansernas mediehistoria och reflekterar ovanfor konsten att beklaga.
Jag ville visa karna medverkan i sorgen – men hur? Sjalv hade komplicerat att formulera mig. Det blev nagonting fumlig pa temat att orden ej racker till. Forut att jag anlanda tillratta med kanslorna skrev sjalv en novell om hur uppsyn omtanksam berattade pro sina kidsen att deras moder varje doende. Jag hittade kungen trots att det hade hant gallande riktigt. Som ifall sjalv behovde traning pa hur det skulle kannas att tvingas till nagot snarlika. Till min kamrat, daremot, sa sjalv uppemot inget alls. For vad anser man? Va sager man till nagon nar det ofattbara hander?
Under tiden jag skriver det har rullar stridsvagnar gallande Europas gator. Efter sig lamnar de eliminera och lemlastade. Knappt hann pandemin CharmRomance dejting webbplats dra para sig tillbaka forran vi igen star infor storskaligt elande. Den har gangen medvetet framkallat. I sparen efter saval virusets som artilleriets harjningar beklagas forluster at alla mjalthugg. De som deltog i striden sorjs men hyllas i synonym batalj som hjaltar. Nog for att vi som ar kvar ska patraffa mening i deras uppoffringar. Men samt forut att vi ska axla deras mantlar. Korrekt som i fallet med den hadanfard som snuddar vid vara egna liv – den som vi vanligtvis star ordlosa infor – finns arme langa traditioner av formuleringar och atborder. Det finns ord som tvungen sagas, andra som bor undvikas. Somligt forblir outtalat, men finns dar nagonstans anda.
Hur sa ar det egentligen vi gor nar vi beklagar sorgen? Vilken sorts utsagor ar det vi forvantas gora forut att hugsvala varandra nar doden gastar?
Ifall det ar tvattakta att hur vi forhaller oss till doden sager nagot om var vision kungen livet, kan kondoleansbrevet som kulturell foreteelse erbjuda en genvag till de stora fragorna.
I slutet av medeltiden fanns det instruktioner for konsten att ga hadan – ars moriendi
Skrivande betraktas ofta som en kraftmatning kontra forgangelse. Men hur ska vi da inse den skrivakt som uttryckligen kommenterar en nit? Doden ar definitiv. Det ar deadline – bokstavligen. Doden avslutar det som varit och samtidigt allting som skulle kunna ske. Man kan inte langre knysta: vi far se hur det bli. Vi vet hur det blev. Skrivandet ar kungen massa metod motsatsen. Man provar, stryker ut, utfor om. Man skjuter upp, man byter bana. Stadse blir det nagot. Man far se tiden an. I kondoleansbrevet moter den har inleda forsoksformen dodens absoluta punkt. Det ror sig namligen om en konfrontation mellan en sma lapp med nagra omen kungen och en oaterkallelig utradering fran leva. Det kan lata lite overspant, men cirka sa ser det ut.
Ur denna obalans mellan den ostadig pennan och den obevekliga doden, kan man se hur en oskadd uppsattning stadgar, protokoll och tekniker vuxit fram. Men kanske borde vi aven tala om konsten att beklaga? Ju mer man fordjupar sig i kondolerandets olika skepnader framstar det som en kulturteknik i personlig sann, som en kedja fran operationer med en lang och varierad historia.
Haromaret gick uppsyn vans hustru bort i cancer
Dodsannonsen, som stundtals kallas minnesteckning, dodsruna eller nekrolog, ar beslaktad med men skiljer sig tydligt fran kondoleansbrevet. Runans handhavande ar att sla fast att ett dodsfall agt lokal. Den har ett informativt anledning riktat till en allmanhet. Den redovisar mellan vilka datum den drapa levt, vilka som ar narmast sormankomster. Innan nyhetspressens epok kunde dodsfall annonseras genom utrop kungen gatan: ”gott folk, be for var systers sjal som lamnat jordelivet denna dag”. Och den som i vara dagar ar valkand och borjar uppkomma aren far patraffa sig i att det finns fardigskrivna minnesrunor hos massmedia. Pa engelska kallas de ”canned obituaries” – nekrologer pa behallare. De ligger forberedda for att kompletteras med nagon sista rad innan de snabbt publiceras sa strax dodsbudet anlant.